I never finish anyth....

Jag fick i ett energiskt ögonblick för mig att jag skulle blogga. Jag hade precis skaffat hus och skulle få barn. Jag ville dela min energi och kreativitet med andra. Vad hände sen? Ja, jag skaffade hus och barn. Det hände.
Nu, drygt 3 år senare, har jag glömt bort allt det där trötta och jobbiga. Det är både en välsingnelse och en förbannelse hur lätt man glömmer saker.
Min grabb har fyllde 3 år i våras och blivit någon som jag absolut inte förtjänar. Han är snäll, omtänksam, livfull och helt vansinnigt rolig. Jag har tagit tjänstledigt från mitt butiksjobb för att studera design i 3 år och känner att jag lever igen. Jag har fått tillbaka min kreativitet och fantasi. Och sakta men säkert har även min ork smugit sig tillbaka.

För att få en framgångsrik blogg som många vill läsa, ska man följa ett tema. Gärna var nischad och nördig. Vara fåordig och tydlig. Ha många vackra bilder och gärna fakta och tips.
Men vem vill ha en framgångsrik blogg? Jag vill ju bara höra min egen röst och låtsas att andra också vill höra den.

Tanken med bloggen från början, var att visa hur jag renoverade huset. Ett budgetrenovering med stora förändringar. Jag skulle visa på handfasta tips och publicera många före och efter-bilder.
Jag höll i några månader och sen försvann jag i småbarnslivet och vidare in i vardagstristessen. Renoveringen är klar sedan många år tillbaka. Det har gått så pass lång tid att det nog är dags att börja om från början igen.
Temat för bloggen "Malin renoverar" är numer bytt till "Malin funderar". Dels för att jag är för lat för att följa upp löften om före och efter-bilder och dels för att ordet "funderar" inte förpliktigar på samma sätt som "renoverar".
Inget tema längre, ingen nisch och inget speciellt mål. Bara min egen röst som pladdrar. Precis som på de flesta andra bloggar antar jag?

Kanske blir det fler inlägg framöver, kanske inte?