Låga förväntningar?

Denna blogg kretsar kring inredning och husrenovering. Den fjärmar sig från relationer, politiska åsikter eller djupa filosofiska tankar men... Jag har ändå några funderingar då jag de senaste månaderna fått förvånande kommentarer kring mitt projekt. Skulle du känna dig träffad handlar det inte om dig personligen utan är kommentarer som dykt upp relativt ofta och av många. Kommentarerna kommer från kloka, driftiga och moderna kvinnor som ofta själva pratar om självständighet och "womanpower". Det är just därför det förbryllar mig och fått mig att fundera kring könsroller. Hurvida det är gener/hormoner eller samhället som utformar oss till män resp kvinnor. Och den nästa naturliga frågan är då: varför ska vi ens bry oss om vilket kön vi, eller andra tillhör?

Det som fått mig att reagera är när jag fått kommentarer i stil med:
'Har du någon kille som hjälper dig?',
'Nu skulle det ju vara perfekt att ha en stor stark man, va?!',
'Jag känner några skitbra hantverkare som skulle kunna hjälpa dig. Dom är jättebilliga,'
'Jag känner en jättesnygg och händig kille. Det kanske skulle vara något för dig?'

Det är hittills bara kvinnor som uttryckt liknande kommentarer. Och det har fått mig att fundera lite. Dels kan det ju handla om att dessa kvinnor har väldigt låga förväntningar på mig och inte tror att jag (oberoende om jag är kvinna eller inte) inte klarar av ett liknande projekt. Eller så beror det ju på att jag är gravid. Men med tanke på att jag "bara" gått upp 4 kg under graviditeten så kan jag ju knappast klassa mig som handikappad? Om jag bara hade gått upp 4 kg i fett, hade de ifrågasatt min arbetsförmåga då? Eller så beror de på att de själva inte skulle ta på sig ett renoveringsprojekt. Antingen på grund av ointresse eller att de är rädda att misslyckas.

Jag försöker bara tänka tanken, om jag vore man, skulle någon fråga: 'Får du hjälp av någon kvinna?'  då? Troligtvis inte. Och inte heller skulle någon fråga: 'Kommer du få hjälp av någon man?, heller. Man skulle troligtvis säga:' FAN va kul för dig! Kom förbi oss och fortsätt när du är klar! Höööö hööö!' 

Har folk låga förväntningar på MIG för att jag är den jag är? Eller är det för att jag är en gravid kvinna?
Om vi fokuserar på det senare (eftersom det är mer allmänt intressant) VARFÖR DÅ?
Varför förväntas jag vara sämre på att spika, måla, slipa, spackla, tapetsera, skruva än en man? Och då kommer tanken: Förväntas en man vara automatiskt bra på ovanstående saker? Just bara för att han är en man? Och varförDÅ? Handlar det inte om ett intresse? Är man intresserad av något så lär man sig det och gör man sedan denna sak ofta, brukar man bli ganska duktig på det.

Nu kommer jag sticka ut hakan lite. Det kommer säkert uppfattas som ett generaliserande men nu vill jag lyfta lite tankar kring könsroller.
Har vi inte får låga förväntningar på kvinnor? Och orimliga krav på män?
Omedvetet säkert men. Förutsätter vi inte att män ska vara duktiga på att sätta gipsskivor, kunna byta däck på bilen, vara fysiskt och mentalt starka, ha ett stort kontaktnät och många vänner samt tjäna pengar, vara vältränade, kunna byta packningar när det börjar läcka ur kökskranen osv osv De förväntas ofta ha en karriär ELLER vara händiga.
En överviktig man, som ofta gråter i fikarummet, jobbar på en förskola, är sjukskriven till och från, har få vänner och har tummen mitt i handen dvs inte ens klarar av att sätta upp en hylla i hallen........Hur hög status har HAN? Om det vore en kvinna i hans situation skulle hon vara mer ursäktad. Det hävdar iaf jag.
Nu kommer jag säga något mycket provocerande med tanke på att det är mest tjejer som troligtvis läser detta: Jag tror att kvinnor "kommer undan" med ursäkten att de är just kvinnor. Jävligt irriterande såklart men jag kan inte låta bli att se att vissa kvinnor faktiskt drar nytta av detta (medvetet eller omedvetet). Många ser sig tom ha den rätten att utnyttja detta faktum då "männen har ju all makt och inflytande i samhället"
Det är förvisso sant. Att män HAR mer inflytande och makt än kvinnor i samhället stämmer, och är självklart helt åt helvete, men jag kan inte låta bli att undra om man inte LÅTER män ta sig den makten?  Kanske även det omedvetet?

En annan fundering är ju varför det är positivt att vara sk. "manlig" när man är man och "kvinnlig" när man är kvinna. Och varför egenskaper ska klassas som manliga resp kvinnliga. Men den den funderingen kräver ett helt eget inlägg.

Skulle jag efter hjälp är det för att jag behöver någon som är mer erfaren på området jag behöver hjälp för, INTE för att hen är en man eller kvinna. När jag behöver tapetsera ringer jag tex min skitcoola morsa som är grym på att tapetsera. Tanken skulle aldrig slå mig att tex ringa min brorsa  (som jag ringer i tusen andra ärenden, men aldrig när det gäller hantverk).

Skippa uttrycket  "Woman power" och börja använda "Human power" istället!